Klicka på bilden för mer info

Mossor samt lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig till på många sätt. Också om båda grupperna exempelvis saknar rötter har de annorlunda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i ca 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har också en kort stam och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan växa på stenar och jord, men även andra fundament så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri igenom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna samt stå sig kvar fukten. Detta gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få dän mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att expandera i näringsfattig samt sur mull som gärna har dålig dränage. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt samt konkurrerar då ut mossan.

Man kan också begagna sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt avlägsna mossa. Man ska dock vara alert på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med stor försiktighet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där alldenstund dessa medel kan missfärga pannorna.

Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs samt man bör inte bara tappa på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Alltemellanåt kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar och ge en lummig stämning. Mossa tål segsliten torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir vått åter kommer växten åter spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en allen växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nära nog alla fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det extern skiktet samt har för göromål att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten alldenstund de då går i torrdvala och inte har någon som helst expansion. Lavar tar opp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som långsam bryter ner stenen samt därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och får sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att expandera. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i till exempel mat eller att påverka garn med det för att få naturfärger.

Som man kan se så är mossor och lavar egentligen inte speciellt lika varandra, också om de i somliga fall kan te sig så! Vill man avlägsna de så är det enkelt samt varar längs med assistans av Fulstopp.