Klicka på bilden för mer info
Mossor och lavar är alltemellanåt väldigt lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är snarlika varandra både till färg och utseende. Men skenet bedrar, det rör sig om ett par vitt olika växter, som kan klara av annorlunda förhållande samt som är känsliga för annorlunda saker.
Lavar är minsann inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen består grund och skydd för laven, igenom sina hyfer. Den tar upp vatten och föda som är löst i regn och annan nederbörd. Vid segsliten torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns omkring tvåtusen annorlunda sorters lavar i Sverige samt den vanligaste färgen är grå, också om det finns en mängd varianter med alla möjliga nyanser, till exempel klargul alternativt brinnande brandgul. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns men undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!
Lavar växer gärna på stenar samt träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs opp av svampen som bildar ett extern skikt. Strax under det finns algen. Ibland är svamp och alg blandat igenom hela den invärtes delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas i många områden. Det finns seder kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien begagnat lav i brödbak. Vissa lavar kan man med stor fördel begagna för att växtfärga garn och då få mustiga, fina naturfärger. Det finns nämligen mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, samt vad man ska göra.
Mossor är växter som oftast är gröna till färgen samt som trivs på platser med bevaka och fukt. De växer främst på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Detta medför att mossa alltemellanåt tycker om att växa på hustak.
Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta opp vatten och näring. Istället händer upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som alltid står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern samt kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser samt expanderar vilket gör att takpannorna spricker. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste ta bort det manuellt, inte begagna bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är ibland oxå ett bekymmer i gräsmattan. Mestadels beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset skall trivas. Det bästa är då att avhjälpa de nämnda tre sakerna före man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket attraktiv eftersom det ofta bidrar till en lummig grönska.
Det är nämligen inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra samt kan vara mycket användbara! Vill man ha bort de är det enklast med Fulstopp – oxå i gräsmattan.