Fastän mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Även om båda grupperna till exempel inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i ca 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har dessutom en kort stjälk och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan gro över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta gör att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att ta bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa gillar att växa i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.
Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att raskt ta bort mossa. Man ska dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största varsamhet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.
Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet åter. Stundvis kan mossa vara riktigt vackert i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir vått igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.
Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå alla fall är det svampen som skänker den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att bilda energi via fotosyntes.
Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå oerhört långa perioder helt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns också lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i till exempel mat eller att färga garn med det för att få naturfärger.
Som man kan observera så är mossor samt lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i en del fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.