Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är väldigt lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen innebär stomme samt beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den också algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns runt tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!
Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom många områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. Vissa lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man enbart vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som helst växer på platser med skugga samt fukt. De växer i huvudsak på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta innebär att mossa ibland tycker om att växa på hustak.
Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som jämt står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och då vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna går itu. Det är för den skull angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man tvingas avlägsna det för hand, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är stundtals också ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans fördel på att det är dålig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket bedårande eftersom det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.
Det är således inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara väldigt användbara! Vill man få bort dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.